Räddad från WIP-lösheten

Silkeshalsduken (min tredje Branching Out) är klar. Bilder kommer vid tillfälle, hade på mig den igår och glömde kvar den på jobbet. Har inte riktigt bestämt om jag ska blocka den eller om den är bra som den är.

En viss tomhetskänsla infann sig trots allt när det plötsligt inte låg nån liten stickning och drällde vare sig i handväskan eller på soffbordet. (Jo jag har ju en fin stickkorg också som jag kanske visar upp nån dag, men av nån konstig anledning så hamnar pågående stickningar sällan där.) För att råda bot på WIP-lösheten med en gång (utan att vänta på att jag lyckas klura ut nån snitsig vårtop att ge mig på) så tog jag mig till slut i kragen igår och ringde till Strikk och redde ut hur jag skulle tolka diagrammet i sjalmönstret som jag köpte där i somras.

Efter nån timme i TV-soffan framför bl a den suveräna dokumentären om Klass 9A:
Jaha, ännu en scarf/sjal, hur spännande känns det? Jodå, riktigt spännande för det här är ju min första stora sjal i spetsmönster! Ett stort steg för en liten strumpa.

Jag har valt ett annat garn än det jag först köpte till mönstret. Jag hittade det här spännande garnet på Purl i höstas:
En blandning av lin och kidmohair (och lite nylon, men det kan jag ta), liksom stadigt och lite fluffigt på samma gång. Linet och kidmohairen löper som två tunna trådar ihop. Jag tror att det kan bli alldeles perfekt i en tunn sjal, det blir spännande att se om det blir som jag tror. Det är i alla fall trevligt att sticka med än så länge.

(Först igår såg jag att det står Product of Belgium på baksidan av etiketten och då känns det ju aningen mindre exotiskt men jag gillar det ändå :)