Improviserad blockning

Igår stickade jag klart det sista på lövsjalen och virkade runt kanterna. Jag nöjde mig med ett varv fastmaskor och hoppade över den virkade uddkanten som beskrevs i mönstret, jag vill ha en rätt enkel sjal utan nåt krusidull.

Jag surfade runt lite om blockning av sjalar och spets, och läste om dessa fantastiska blocking wires som verkar vara guld för blockning av sjalar. Men jag vill ju blocka min sjal idag, och jag hittade bara blocking wires på amerikanska nätbutiker. Så jag lekte lite Cajsa Warg och tänkte att jag det går väl att improvisera lite blocking wires av nåt jag har hemma - och stickor har jag ju gott om!

Så nu har jag spänt ut sjalen så gott det gick med hjälv av diverse raka stickor. Det finns väl en risk att det blir lite bubbligt i kanten där jag trätt på de grövre stickorna, men det blir nog ändå bättre än om jag skulle försökt med bara knappnålar.

Det är också premiär för mitt biltemapussel som blockningsunderlag. Tänk vad bra idéer man snappar upp hos andra stickbloggare! :-)

Ett stycke kulturhistoria

Som vanligt när vi hälsar på hos sambons föräldrar på västkusten tog vi en sväng in till Uddevalla och mitt absoluta favoritmuseum - Bohusläns museum. Gratis inträde gör ju att man kan strosa in en liten stund utan att fördjupa sig i någon speciell utställning, utan bara insupa den sköna atmosfären och botanisera i butiken. Och såklart stå och dregla lite framför montrarna med Bohus Stickningsplaggen i, det hör liksom till :-)

Boken om Bohus Stickning blev resultatet av butiksbesöket den här gången. Jag fascineras verkligen av både de konstnärliga mönstren, de vackra plaggen och den intressanta historien om Bohus Stickning, så det här var intressant och spännande läsning. Största delen av boken handlar om hur Bohus Stickning kom till som ett sätt att sysselsätta husmödrar i ett krisdrabbat stenhuggarsammhälle, och hur det med tiden utvecklades till ett världskänt märke med exklusiva konsthantverksprodukter.


I början finns också ett kapitel med ett fängslande levnadsporträtt av Emma Jacobsson, Bohus Sticknings skapare och konstnärliga ledare, skrivet av hennes dotter Ingrid Mesterton.

Museet säljer också färdiga stick-kit till ett antal olika Bohus Sticknings-plagg, i samarbete med Solveig Gustafsson på SOLsilke. För några år sedan stickade jag ett par vantar och en mössa i mönstret Stigbygeln som inte var alltför komplicerat. Mössan blev lite för stor till mig, men vantarna är ett par riktiga favoriter!

Jag har också liggandes här hemma kitet med mössa och halsduk Vildäpplet, men har inte vågat börja på det än. Nån dag hoppas jag att jag ska lyckas sticka en hel tröja, kanske Skogsmörkret, eller Blå skimmer, eller ...

F som i fisk

Jag önskar att jag åt mycket mer fisk än jag gör. Inte för att jag direkt tror på den gamla skrönan att man blir intelligent av fisk, men det är nyttig och bra mat, som kan vara riktigt supergod om den är tillagad av nån som kan. (Nån sån som jag tyvärr inte är).

Hemma blir det nästan uteslutande lax när vi lagar fisk. Lax är supergott! Men lite variation skulle inte skada. Och vi har ju den jättefina boken Fisk är inga konstigheter med fullt av varierande recept. Den är utgiven av Svensk Fisk, som också har recept och tillagningstips på sin hemsida, och en massa annan information om fisk.

Sen är det ju det där med vilken fisk som är okej och inte. Greenpeace släppte nyligen en ny lista över vilka fiskarter man bör undvika att köpa:
http://www.greenpeace.org/sweden/sea-the-future/rodlista

Världsnaturfonden WWF har liknande konsumentinformation om val av matfiskar:
http://www.wwf.se/vrt-arbete/hav-kust/lsningar/fisk-till-middag/1133536-fisk-till-middag

Och svenska naturskyddsföreningen uppmanar till att inte köpa jätteräkor:
http://www.naturskyddsforeningen.se/natur-och-miljo/gron-guide/mat-och-dryck/jatterakor/

Nån dag ska jag ta och läsa boken Tyst hav av Isabella Lövin. Den sägs vara både bra och skrämmande. Men först ska jag äta lite mer fisk. Inte rödlistad fisk.

Jag gillar egentligen inte fåniga tester...

...men jag kunde visst inte låta bli.

Snart bär det iväg till västkusten för lite påsklediga dagar.
Lövsjalen och garn till ännu en sjal får följa med, så ska jag väl klara mig.

Önskar alla som tittar in här en riktigt skön påsk
med goda ägg och rogivande handarbete!

Hemlispaket

Igår hämtade jag ut mitt andra hemlispaket, i påskiga vårfärger:
Fyra nystan bambugarn - det har jag aldrig testat förut. Det känns som ett väldigt mjukt bomullsgarn, det kan nog passa bra i en liten en barntröja tror jag. Och en liten fin påse, som min mobil är alldeles för stor för, men som min ipod shuffle passar alldeles perfekt i:


Tusen tack Ulrica!

Äntligen lite vinter!

I senaste laget. Men vem blir inte glad av att få vakna till den här utsikten utanför köksfönstret?

Bäst att njuta så länge det varar.

Löven växer

Inte på träden än. Men på min lövsjal.


Jag har stickat upp drygt en fjärdedel av garnet, så jag borde vara förbi halvvägs på höjden. Varven blir dock längre, hinner inte ett helt varv per tågstation längre, men i alla fall ett drygt varv varje enkel resa. Tjolahopp.
Spetsmönstret blir lite korvigt precis ovanför hålmönstret, men jag tror att det kanske kan fixa till sig med lite blockning sen.

Den vackra randiga kudden kommer från Afroart och är en del i kollektionen MiraMaya som är ett samarbete mellan svenska formgivare och hantverkare tillhörande Mayafolket i Guatemala.

Sol och spasöndag!

Solen bjöd på den första riktigt varma sprudlande vårdagen, och sambon och jag tog en tur till påskmarknaden på Överjärva gård. Här skulle jag visa lite våriga bilder på små söta lamm och solig uteservering, men bilderna blev lite onödigt flyktiga eftersom jag hade glömt stoppa i minneskortet...

Det var i alla fall väldigt trevligt, och bland annat var vi in i Karin Erikssons nya butik manos i det gamla växthuset. Jag har läst Karins inspirerande blogg ett tag, så det var jättekul att se den nya fina butiken och träffa henne "på riktigt" (hon var jättetrevlig i verkligheten också :).

Hos Karin köpte jag ett par av hennes egna alster (ur andrasortering men ändå väldigt fina) och fick de såhär vackert inslagna:



Resten av eftermiddagen har jag sedan ägnat åt lite hemmaspa. I fredags fick jag lite böcker jag beställt från Bokus, bland andra "Lisens Örtspa" med massor av recept på oljor, krämer, ansiktmasker och massa annat man kan göra själv av örter och andra saker ur naturen. Idag testade jag mitt första egna hemmakok: Apelsinbad!




Lite julstämning blev det nästan i köket med dofter av kanel, kardemumma och apelsin. I badet kändes det mindre juligt men alldeles superlyxigt:

Nu ska jag mysa resten av kvällen i soffan med ett glas vin och det varma ljuset från Karins lilla ljuslykta:

E som i Ett klick för skogen

Alla vill väl göra en god gärning med jämna mellanrum, men det ska ju helst vara enkelt och smärtfritt och ännu hellre gratis! Då kan man surfa in på ett klick för skogen och snabbt och enkelt bidra till att rädda lite svensk gammelskog.

Ett klick för skogen är en stiftelse skapad av ett par umeåtjejer som vill skydda och bevara gammelskog i Sverige. Det vill säga gammal skog som är i princip orörd, där träd som dör ligger kvar och fortsätter att vara en del av det ekologiska systemet, och utgöra en viktig del i samspelet mellan växter, mossor, småkryp och djur.

Trots att vi har mycket skog i Sverige, så har vi inte så mycket gammelskog. Bara 5% av skogen nedanför fjällen är gammelskog. Ett klick för skogen vill skapa en trygg bevaring av sån skog, genom att köpa upp skogar som är hotade av avverkning, och som inte kan räddas av stat eller kommun.

Konceptet är enkelt - sponsorer betalar för att deras annons ska visas för alla de som klickar. För varje klick, dvs exponering, betalar sponsorerna en liten summa som går direkt till insamlingen. De insamlade pengarna används sedan till att köpa upp och bevara svensk gammelskog som inte kan räddas av andra organisationer/myndigheter. Hittills har ett skogsområde köpts upp, och nästa insamling är på god väg.

Vill man göra en lite större insats kan man köpa ett träd eller helt enkelt donera pengar rakt av.

Så börja klicka idag, och känn att du har gjort nåt bra!

Våren är här?

Vintervärdet lyser dessvärre med sin frånvaro på mina breddgrader, och nu har ju nya vårknitty kommit, så det är väl bara att kapitulera. Det blev ingen vinter helt enkelt.

Inte heller var det vid ett första ögonkast något av mönstren hos knitty som föll mig så vidare i smaken. Den estniska spetssjalen laminaria är väldigt vacker för all del, men lite för avancerad för en liten strumpa. Jag knåpar istället vidare på min lövsjal. Typiskt nog verkar jag ha tappat bort mönstret! :( Jag har precis memorerat mönsterrapporten, men sen ska det ju virkas kant också. Det kanske bara är naturens knep för att tvinga mig städa, om jag skapar lite ordning i kaoset kanske det dyker upp igen.

Något mycket roligare är att jag ska hem till en arbetskamrat imorgon efter jobbet på stickkväll! Så roligt att jag var tvungen att åka in till Marias garn idag och handle lite nytt garn till ytterligare ett sjalprojekt (jo, det var visst nödvändigt!). Bilder kanske kommer senare. Nej, nu är det dags att jobba ikapp eftermiddagens lediga shoppingtimmar!

Garn och te!

Igår var jag och hämtade ut mitt paket i Garn & Te-bytet. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men det här var både lite överraskande och verkligen helt perfekt!

Tunnt, handfärgat lingarn från Yll & Tyll. Så himla fint! Till och med sambon (som mest brukar tycka att jag har alldeles för mycket garn) blev förtjust över den superfina färgen. Det som känns extra roligt med såna här byten är när man får saker man gillar, men som man inte riktigt hade kommit på att köpa själv. Precis så känns det med det här paketet, både garnet och teerna - ja, jag fick ju både lösviktste från den anrika Sibyllans (som folk pratar så gott om men som jag aldrig har lyckats besöka själv eftersom deras något snåla öppettider inte passar med ett heltidsjobb en bit utanför stan) och eko-reko tepåsar med äpple- och kanelsmak. Som sagt, helt perfekt! Tusen tack Cecilia!

D som i dinkel

D var en svår bokstav. För att inte tappa tempot helt kommer här ett snabbt inlägg på temat dinkel, i form av ett brödrecept.

Det här brödet är både nyttigt och jättegott, och så enkelt! Ni som inte brukar baka för att det är bökigt, kletigt, tar tid, ... ni ska absolut testa det här brödet. Det kan inte gå fel, och arbetsinsatsen är minimal! Även för er som bakar mycket är det här ett perfekt recept att slänga ihop på kvällen när man inser att det är tomt i brödburken...

Ingredienser:
5 dl fullkornsdinkelmjöl
2 dl grahamsmjöl
3 dl rågsikt
2,5 dl fyrkornskross
1 dl vetegroddar
4 tsk bikarbonat
1 tsk havssalt
1 msk brödkryddor (eller efter smak)
1 liter filmjölk
0,5 dl sirap

1. Sätt ugnen på 175 grader och smöra två brödformar (1,5-2 liter)
2. Blanda alla torra ingredienser i en stor bunke
3. Häll ner filmjölk och sirap och rör om till en jämn smet
4. Häll smeten i formarna och grädda i ca 100 minuter
Klart!

Spannmål och filmjölk kan med fördel vara ekologiska :-)

Brödet går också utmärkt att frysa.

Inget slår känslan av att plocka ut ett hembakt bröd ur ugnen...

En snutt garn över?

Hittade det här prima länktipset hos Ulltopia:

500 patterns to knit with 1-285 yards of yarn!

En lista över 500 olika projekt som kan stickas med bara 1 till 285 yards (1 - 260 meter) garn. Äntligen ett enkelt sätt att hitta en användning för alla små garnrester som blir över hela tiden!

Jag har bara hunnit kolla in några stycken, men ett par klockrena favoriter är valentine heart ring (att kunna göra nåt på bara en meter garn känns fantastiskt!), key cozy och lace bookmark.

Räddad från WIP-lösheten

Silkeshalsduken (min tredje Branching Out) är klar. Bilder kommer vid tillfälle, hade på mig den igår och glömde kvar den på jobbet. Har inte riktigt bestämt om jag ska blocka den eller om den är bra som den är.

En viss tomhetskänsla infann sig trots allt när det plötsligt inte låg nån liten stickning och drällde vare sig i handväskan eller på soffbordet. (Jo jag har ju en fin stickkorg också som jag kanske visar upp nån dag, men av nån konstig anledning så hamnar pågående stickningar sällan där.) För att råda bot på WIP-lösheten med en gång (utan att vänta på att jag lyckas klura ut nån snitsig vårtop att ge mig på) så tog jag mig till slut i kragen igår och ringde till Strikk och redde ut hur jag skulle tolka diagrammet i sjalmönstret som jag köpte där i somras.

Efter nån timme i TV-soffan framför bl a den suveräna dokumentären om Klass 9A:
Jaha, ännu en scarf/sjal, hur spännande känns det? Jodå, riktigt spännande för det här är ju min första stora sjal i spetsmönster! Ett stort steg för en liten strumpa.

Jag har valt ett annat garn än det jag först köpte till mönstret. Jag hittade det här spännande garnet på Purl i höstas:
En blandning av lin och kidmohair (och lite nylon, men det kan jag ta), liksom stadigt och lite fluffigt på samma gång. Linet och kidmohairen löper som två tunna trådar ihop. Jag tror att det kan bli alldeles perfekt i en tunn sjal, det blir spännande att se om det blir som jag tror. Det är i alla fall trevligt att sticka med än så länge.

(Först igår såg jag att det står Product of Belgium på baksidan av etiketten och då känns det ju aningen mindre exotiskt men jag gillar det ändå :)

C som i Citybonde

För någon vecka sen gick jag och botaniserade i en av stans bättre boklådor, och medans jag stod och väntade i kassakön fick jag syn på den här lilla boken:
Citybondens handbok av Henrik Francke.

Det räckte att läsa baksidestexten för att känna att den talade till mig direkt:

Den här boken är till för oss som bor i stan och som vill vara snälla mot människor, djur och natur utan att för den skull flytta till ett grönavågenkollektiv i skogen. Människor som vill lära sig äta/handla/laga/åka/leva på ett sätt som inte ger Sverige ett medelhavsklimat om några år. Är man citybonde blir ett grönt liv riktigt kul!

Helt enkelt en liten inspirationsbok om hur det inte alls behöver vara så himla komplicerat att leva lite mer förnuftigt. Att faktiskt uppskatta allt det vi har runt knuten istället för att alltid jaga efter grönare gräs långbortifrån. Om hur "en gnutta hemkunskap skulle kunna rädda världen. Och hur vi kan må bra och ha kul under tiden vi gör det."

Boken börjar med ett par kapitel om själva filosofin hos en citybonde, och allmänna tankar om mat och hur vi ser på den. Sen kommer en säsongsgrönsakernas kalender, där det för varje månad listas de grönsaker och frukter som är bäst i säsong, tillsammans med ett enkelt recept där de kommer till användning. Boken bjuder också på en liten bakskola, ett kapitel om hemlagat med recept, och tips och tankar om bl a fisk och kläder.

Nu är ju jag i och för sig redan intresserad av såväl miljöfrågorna som en jordnära matlagning och brödbak, så det var ju inte så svårt att locka mig till att köpa boken. Men jag tycker ändå den har mycket att ge, inte minst i sin lättsamhet och okomplicerade inställning. Saklig text blandas med intervjuer, kåserier och roliga illustrationer. Och en massa inspiration! Den har redan fått mig att laga mitt livs första raggmunkar, rätt var det är står jag väl och bakar knäckebröd och lägger in surkål också!

För den som är nyfiken finns ett litet utdrag att kika på här (även om det inte stämmer exakt med hur det ser ut i den färdiga boken):
Utdrag ur Citybondens handbok (PDF)

Henrik Francke har för övrigt skrivit ett antal böcker tidigare, bland annat den också väldigt inspirerande "Brödälskare - en inspirationsbok för hemmabagare" som är en av mina favoriter på brödboksfronten.