Livstecken, hemlispaket, postservice och garnimport

Jodå, jag lever! (Man kan ju undra när det aldrig skrivs nåt här). Men om ni inte märkt det så är ju våren här! Och då finns det ju en massa roliga saker att göra (bara vara ute i solen och njuta av vårblommor till exempel) så en stackars blog bli lätt eftersatt.



Nog om det. Idag var jag och hämtade ut mitt andra hemlispaket. Det var en fröjd att öppna det!

En lång härlig spetssjal i lin (jättefin!), ett nystan kidopale och matchande pärlor. Jag är verkligen glad för sjalen, jag sitter mest och pillar med den och tittar på alla finurliga spetsmaskor och tänker att en dag kanske jag kan sticka nåt sånt här. Fast det skulle nog ta sin lilla tid, den var alldeles jättelång. Jag tror jag ska fundera ut några matchande kläder så jag kan ha den på jobbet imorgon och känna mig fin.



Jag gillar färgen på kidopalen. Det blir en utmaning att sticka med så tunt och ulligt garn, men det ska bli roligt att pröva. Jag har ju länge gått och suktat efter tunna härliga spetssjalar i den här typen av garn.

Man kanske kan undra varför jag inte hämtat ut mitt paket tidigare, men det är absolut inte för att jag inte varit nyfiken på det, utan för att mitt post-service-ställe för det första har usla öppettider (de är dessutom otrevliga) och när jag väl hade tid att gå dit hittade jag inte avin. Och den måste man ha, annars får man vänta på påminnelseavin som skickas ut efter tio dagar. Men jag lyckades i alla fall skicka iväg nästa paket till min egen hemlis, och har sett att det kommit fram och verkar vara uppskattat. Det var riktigt roligt att göra paketet den här gången. Att gå med i Hemlis är nåt jag verkligen inte ångrar!

Till sist kan nämnas att jag inte har stickat så mycket i den varma vårsolen, men när jag snubblade över en garnaffär under några dagars semester i Marseille kunde jag ju inte bara gå förbi, så ett par nystan bomullsgarn har jag importerat hem till förrådet:



Garnaffären var rolig, alla garner hängde i härvor, också fick man dem uppnystade när man köpte dem. Helt enormt urval av pärlor och sånt hade de också. Tyvärr glömde jag ta en bild i butiken. Personalen var väldigt trevlig och hjälpsam, och det visade sig att min expedit bott i Bromma i fyra år!

Nästa dag började en äldre dam prata med mig på ett galleri och hon hade också varit i Sverige - och t.om. rest till nordpolen (om jag förstod rätt)! Ibland är världen liten. Hennes egen jämförelse var att "i Sverige var det så rent och propert - men här, här är vi galna!". Jag är till viss mån benägen att hålla med.